NHL 2026/27 | Genomgång av Ottawa Senators
Spelare som tillkommit:
William Eklund, Andre Burakovsky, Samuel Ersson
Spelare som lämnat:
Brady Tkachuk, Lars Eller, James Reimer
Läs även om:
📌 Dallas Stars
📌 Washington Capitals
📌 Toronto Maple Leafs
📌 Tampa Bay Lightnings
📌 Vancouver Canucks
📌 Detroit Red Wings
📌 Boston Bruins
📌 New Jersey Devils
📌 Utah Mammoth
📌 St. Louis Blues
📌 Pittsburgh Penguins
📌 Vegas Golden Knights
📌 Seattle Kraken
📌 Anaheim Ducks
📌 Los Angeles Kings
📌 Edmonton Oilers
📌 New York Rangers
📌 New York Islanders
📌 Winnipeg Jets
📌 Philadelphia Flyers
📌 Columbus Blue Jackets
Ett bättre lag än resultaten ibland visade
Ottawa slutade förra säsongen med 44 segrar och 99 poäng och tog sig till slutspel för andra året i rad. Väl där blev Carolina Hurricanes för svåra och 0–4 i matcher ser naturligtvis inte särskilt smickrande ut. Men det var fyra väldigt tighta matcher där Senators sålde sig dyrt. Så vi får titta bortom resultatraden.
Senators var ett av NHL:s bättre lag på att driva spelet i fem mot fem. Enligt Hockeystats hade laget fjärde bäst xGF% i hela ligan och skapade konsekvent fler och bättre chanser än motståndarna. Det syntes även i målprotokollet. 3,35 mål per match var åttonde bäst i NHL och powerplay landade på 24 procent, även det åttonde bäst. Att laget tillsammans med Vegas släppte till färre målchanser än några andra lag i NHL i fem mot fem säger en hel del om hur väl Travis Green fått ihop sitt lag.
Problemet var att puckarna ändå fortsatte ramla in.
Linus Ullmark, Leevi Meriläinen och James Reimer släppte tillsammans in 26,81 mål fler än förväntat. Det är en smått absurd siffra för ett lag som samtidigt gjorde så mycket rätt framför sina målvakter. Att Ottawa trots det tog sig till slutspel tycker jag snarare stärker bilden av laget än tvärtom.
Hur ersätter man Brady Tkachuk?
Det går förstås inte att prata om Ottawa utan att prata om elefanten i rummet. Brady Tkachuk är borta.
Efter månader av spekulationer skickades lagkaptenen till Florida Panthers och Ottawa blev av med en spelare som varit ansiktet utåt för hela organisationen. Tkachuk gjorde 59 poäng på 60 matcher förra säsongen, men hans betydelse har alltid varit större än bara poängproduktionen. Han spelar fysiskt, tar sig in framför mål, drar med sig motståndarna in i kaos och har varit en enorm del av Senators identitet.
Det ersätter man inte rakt av. Ottawa fick däremot in William Eklund från San Jose och det är en spelare jag gillar mycket. Han är fortfarande bara 23 år, har redan etablerat sig som en riktigt bra offensiv NHL-forward och bör få alla möjligheter att spela högt upp i Senators laguppställning. En förstakedja med Eklund, Tim Stützle och Drake Batherson har potential att bli riktigt sevärd.
Men Eklund är inte Tkachuk och ska heller inte bedömas som någon direkt kopia av honom. Ottawa har bytt spelartyp och tappat en dimension som är väldigt svår att ersätta.
Stark i mitten, tunnare på kanterna
Tim Stützle fortsätter utvecklas till den superstjärna Ottawa hoppades på när man valde honom som trea i draften 2020. Förra säsongen blev det 34 mål och 83 poäng på 80 matcher och vid 24 års ålder bör han fortfarande ha sina bästa hockeyår framför sig.
Bakom honom kommer Dylan Cozens från en riktigt fin säsong med 28 mål och 59 poäng. Shane Pinto ger sedan Senators ytterligare en väldigt bra center som framför allt blivit en av ligans främsta defensiva forwards. Det ger Travis Green tre centrar med ganska olika egenskaper och möjligheten att bygga kedjor efter situation.
Dessutom har Ottawa precis säkrat Drake Batherson långsiktigt. Efter 33 mål och 71 poäng förra säsongen blir hans betydelse knappast mindre efter att Tkachuk lämnat. Nu behöver Batherson, Stützle och Eklund bära en ännu större del av offensiven.
Andre Burakovsky har också tillkommit, men där är jag betydligt mer skeptisk. Det har gått några år sedan han var som bäst och jag är inte övertygad om att han är lösningen på den tunnare wingsidan. För bredvid den starka centersidan är jag lite mer fundersam över vad Ottawa faktiskt har att tillgå.
Ridly Greig hade det kämpigt stundtals och hur mycket jag än har uppskattat Claude Giroux genom åren har han hunnit fylla 38 år, vilket börjar märkas. Fabian Zetterlund gjorde det helt okej med 17 mål och 16 assist, men känns samtidigt inte som den bästa lösningen högt upp i hierarkin.
Det finns fortfarande gott om bra offensiva spelare här. Men när Tkachuk försvinner tycker jag att kontrasten mellan Senators starka centersida och de betydligt mer osäkra vingarna blir ganska tydlig.
Hur pratar vi inte mer om Jake Sanderson?
Ska jag däremot peka ut den lagdel som gör mig mest positiv till Ottawa är det inte särskilt svårt. Backsidan är riktigt jävla bra. Och framför allt Jake Sanderson.
Hans kontrakt på drygt åtta miljoner dollar per säsong börjar framstå som fullständigt lysande. Tillsammans med ett par andra kontrakt i ligan tycker jag att det finns gott om argument för att det är ett av de bästa kontrakten i hela NHL.
Sanderson gjorde 54 poäng på 67 matcher förra säsongen, men det är egentligen helheten i hans spel som gör honom så bra. Han tar ett enormt defensivt ansvar, möter motståndarnas bästa spelare och är samtidigt en av ligans allra bästa backar på att driva spelet åt rätt håll.
Framför allt är skridskoåkningen på en nästan löjligt hög nivå. Farten och accelerationen gör att han kan vinna lösa puckar, stänga ner spel i egen zon och ändå snabbt vända försvar till anfall. Lägg därtill en väldigt aktiv klubba, förmågan att bryta passningar och ett förstapass som gör att Ottawa ofta kan lämna egen zon med kontroll.
Det fina är att det fortfarande känns som att det finns ytterligare en nivå offensivt. Sanderson gjorde trots allt 14 mål förra säsongen och när han själv börjar attackera mer med pucken ser man glimtar av hur dominant han skulle kunna bli även i offensiv zon. Han är redan en av NHL:s bästa tvåvägsbackar. Det är nästan chockerande att han inte får mer uppmärksamhet.
Men Ottawa är långt ifrån ett enmansgäng på backsidan. Artem Zub är en utmärkt partner bredvid Sanderson. Thomas Chabot är fortfarande en väldigt bra pucktransporterande back när han är frisk och Jordan Spence kommer från en säsong där hans defensiva siffror var bland de bättre i ligan.
Dessutom knackar Carter Yakemchuk på dörren. Jag tycker utan tvekan att det här är Senators starkaste lagdel.
Kan Ullmark studsa tillbaka på riktigt?
Då kommer vi till lagdelen som var raka motsatsen förra säsongen. Målvakterna. Linus Ullmark hade en oerhört tung första halva av säsongen och stod på 88,1 i räddningsprocent efter sina första 28 starter. Han tog sedan en paus från hockeyn och har själv berättat öppet om problemen han gick igenom under perioden.
Det viktiga ur ett hockeyperspektiv är vad som hände därefter. Ullmark hittade tillbaka till sitt spel under andra halvan av säsongen och var riktigt bra när Ottawa avslutade grundserien starkt. I slutspelet mot Carolina fortsatte han på samma spår och var en av Senators bästa spelare trots att laget åkte ut i fyra raka matcher.
Det gör att jag känner mig betydligt tryggare med Ullmark än vad hans totalsiffror från förra säsongen antyder. Bakom honom? Där är jag betydligt mer bekymrad.
Samuel Ersson kommer närmast från Philadelphia och jag ska vara helt ärlig. Jag är förvånad över att han fortfarande har ett NHL-jobb. Han har varit en av ligans svagaste målvakter under flera säsonger och kommer nu till ett Ottawa som verkligen inte behöver ytterligare en säsong där andramålvakten kostar laget matcher. Under sina fyra säsonger i NHL har Ersson hunnit spela 143 matcher och över den perioden släppt in drygt 49 mål fler än förväntat. Inga särskilt smickrande siffror.
Bakom honom finns Leevi Meriläinen, som själv kommer från en bedrövlig säsong. Det gör situationen ganska enkel. Ullmark behöver vara bra och framför allt tillgänglig. För bakom honom finns det väldigt lite som jag känner mig trygg med.
Special teams borde kunna jämna ut sig
Det finns ytterligare en siffra från förra säsongen som sticker ut. Ottawa hade bara ligans 29:e bästa boxplay med 75,7 procent. Det går inte riktigt ihop med hur bra laget försvarade i övrigt. Och tittar man bakom resultatet blir det också tydligt varför. Senators släppte till näst minst målchanser per 60 minuter av samtliga NHL-lag i numerärt underläge. Problemet var snarare att målvakterna inte räddade tillräckligt många puckar.
Där finns därför en ganska uppenbar möjlighet till positiv regression. Kan Ullmark bara leverera ett normalt målvaktsspel bör Ottawa kunna lyfta sitt boxplay rejält. Samtidigt fungerade powerplay redan bra förra säsongen. Det är ytterligare en anledning till att jag har svårt att se Senators som något lag som plötsligt ska falla ihop fullständigt.
Hur mycket kostar förlusten av Tkachuk?
Det är egentligen frågan hela den här säsongen kretsar kring. Jag tycker att Ottawa var ett riktigt bra hockeylag förra säsongen. De underliggande siffrorna säger det, defensiven säger det och det faktum att de överlevde ett fullständigt haveri från målvakterna säger det.
Nu finns det dessutom anledning att tro att Ullmark kan vara betydligt bättre från start. Problemet är att Brady Tkachuk inte längre finns där. William Eklund är ett riktigt bra tillskott, men Ottawa har inte ersatt allt det Tkachuk gav dem. Det är framför allt på vingarna jag tycker att truppen blivit tunnare och det är svårt att säga exakt hur mycket hans frånvaro kommer påverka lagets identitet.
Samtidigt är fundamentet fortfarande väldigt starkt. Stützle leder en bra centersida. Batherson är säkrad långsiktigt. Sanderson är redan en av NHL:s bästa backar och hela backsidan håller väldigt hög klass. Framför allt spelar Senators på ett sätt som jag tror håller över tid. Atlantic Division ger däremot ingen gratisbiljett till slutspelet.
Jag tycker fortfarande att Ottawa ska vara med och slåss om en plats även utan Tkachuk. Men efter att ha tagit sig till slutspel två år i rad skulle nästa naturliga steg egentligen vara att börja vinna där. Efter sommarens största förändring känns det steget betydligt svårare att ta.
Styrkor
→ En av NHL:s bästa backsidor
→ Jake Sanderson på superstjärnenivå
→ Stark centersida med Stützle, Cozens och Pinto
→ Väldigt bra underliggande siffror
→ Tydlig defensiv struktur under Travis Green
Vad kan bli ett problem?
→ Brady Tkachuks betydelse blir svår att ersätta
→ Tunnare och mer osäker wingsida
→ Väldigt svagt bakom Ullmark i mål
→ Atlantic Division är brutal
Spelare att hålla ett extra öga på
→ William Eklund (F)
→ Jake Sanderson (B)
