NHL 2026/27 | Genomgång av San Jose Sharks
📌 Lyssa på NHL-podden och vårt snack kring San Jose Sharks!
Spelare som tillkommit:
Mason Marchment, Darnell Nurse, Michael Kesselring, Jacob Trouba, (Ivar Stenberg)
Spelare som lämnat:
William Eklund, Philipp Kurashev, John Klingberg, Mario Ferraro, Vincent Desharnais, Shakir Mukhamadullin
Läs även om:
Atlantic
📌 Tampa Bay Lightnings
📌 Florida Panthers
📌 Montreal Canadiens
📌 Toronto Maple Leafs
📌 Ottawa Senators
📌 Boston Bruins
📌 Detroit Red Wings
Metropolitan
📌 Washington Capitals
📌 New Jersey Devils
📌 Philadelphia Flyers
📌 New York Rangers
📌 Columbus Blue Jackets
📌 Pittsburgh Penguins
📌 New York Islanders
Central
📌 Dallas Stars
📌 Utah Mammoth
📌 Winnipeg Jets
📌 St. Louis Blues
📌 Nashville Predators
📌 Chicago Blackhawks
Pacific
📌 Vegas Golden Knights
📌 Edmonton Oilers
📌 Los Angeles Kings
📌 Anaheim Ducks
📌 Seattle Kraken
📌 Calgary Flames
📌 Vancouver Canucks
Macklin Celebrini har förändrat hela tidslinjen
Vi kan egentligen inte börja någon annanstans. Macklin Celebrini var fullständigt absurd förra säsongen. 45 mål och 115 poäng som 19-åring är siffror som knappt känns verkliga. Han slutade fyra i omröstningen till Hart Trophy och har på två säsonger gått från supertalang till en spelare som redan nu hör hemma i diskussionen om NHL:s allra bästa.
Det kanske mest talande är ändå vad som hände med San Jose när han befann sig på isen. I stort sett alla kedjekombinationer med Celebrini hade positiva underliggande siffror, medan de utan honom hade negativa. Det är såklart inte särskilt märkvärdigt för ett lag som Sharks, men det visar väldigt tydligt hur svårt de hade att upprätthålla en tillräckligt hög nivå när Celebrini inte var på isen. I slutändan blev det också bara 86 poäng i grundserien.
Det är också Celebrini som gjort att hela tidslinjen för den här återuppbyggnaden förändrats. Det här är inte längre ett lag som bara samlar draftval och väntar på framtiden. Nu börjar det finnas förväntningar. Utan hans enorma framsteg på så kort tid hade vi inte pratat om Sharks som ett potentiellt slutspelslag redan nu. Vi ska trots allt komma ihåg att näst bäste poängplockare var Will Smith med 59 poäng. Det skiljde alltså hela 56 poäng mellan ettan och tvåan i lagets interna poängliga.
Samtidigt tycker jag att man ska vara lite försiktig med att förvänta sig ytterligare ett stort kliv från Celebrini. Det är nästan svårt att säga efter 115 poäng, men han är fortfarande bara 20 år. Han behöver inte göra 130 poäng för att Sharks ska ta nästa steg. Framför allt behöver San Jose se till att han inte behöver göra allting själv.
Hur mycket talang får egentligen plats?
För det är här jag börjar bli riktigt exalterad över San Jose Sharks. Will Smith gjorde 59 poäng under sin andra NHL-säsong och hade sannolikt hamnat någonstans kring 65–70 över 82 matcher. Michael Misa gjorde 21 poäng på 45 matcher som 18-årig rookie och kommer nu att få större ansvar. Igor Chernyshov gjorde 19 poäng på sina första 28 NHL-matcher.
Och sedan kommer Ivar Stenberg. Svensken gick som nummer två i draften och allt pekar mot att han får chansen i NHL direkt. Han kommer från en fantastisk säsong där han visade upp sig i SHL, JVM och VM och går in i säsongen som en av de hetaste kandidaterna till Calder Trophy.
Jag tror väldigt mycket på Stenberg. Det finns naturligtvis ingen anledning att lägga orimliga förväntningar på en spelare som precis blivit draftad, men uppsidan är enorm och han kommer dessutom in i en miljö där han inte behöver bära laget. Här handlar det snarare om att etablera sig, se och lära.
William Eklund har försvunnit till Ottawa och det är ett tapp jag inte vill vifta bort. Samtidigt har Mason Marchment kommit in och även om det är en helt annan typ av spelare tror jag att han kan passa väldigt bra här. Han tillför storlek, fysik och ett mer direkt spel till en forwardsgrupp som redan är fullproppad med skicklighet.
Sedan finns fortfarande Tyler Toffoli, Alexander Wennberg, Collin Graf och Kiefer Sherwood. Det säger en hel del om utvecklingen att Toffoli, som för inte särskilt länge sedan var en av de offensiva spelarna San Jose behövde luta sig tungt mot, nu snarare kan användas längre ner i hierarkin och förmodligen hamnar i tredje eller till och med fjärdekedjan den här säsongen.
Det här är verkligen lagets stora styrka redan nu. Forwardsgruppen är proppad till bredden med talang och även om alla naturligtvis inte kommer att få den utveckling man hoppas på känns det nästan garanterat att ett par av dem tar stora kliv. Förmodligen redan den här säsongen.
Det gör också San Jose väldigt svårt att räkna på. Det finns helt enkelt en enorm uppsida i den här forwardsgruppen, men väldigt lite av den har hunnit bevisas över tid. Flera av spelarna vi pratar om har trots allt knappt hunnit börja sina NHL-karriärer.
Men San Jose blev fortfarande utspelade
Här kommer samtidigt den stora bromsklossen i min Sharks-hype.
San Jose var roliga förra säsongen. De gjorde 3,04 mål per match och Celebrini kunde stundtals få hela laget att se betydligt bättre ut än det egentligen var. Men Sharks släppte samtidigt in 3,54 mål per match. Bara Vancouver och Toronto släppte in fler mål.
Och tittar vi under huven blir jag inte direkt lugnare. Sharks hade bara 46,4 procent av förväntade mål i fem mot fem, vilket placerade dem på 27:e plats i NHL. Det är naturligt att ett lag som befinner sig i en rebuild och lutar sig tungt mot unga spelare på väg upp får svårt att mäta sig med de allra bästa. Men det man ändå måste ha med sig är att sådana gap sällan överbryggs under en enda sommar, även om mycket naturligtvis kan röra sig i rätt riktning.
Det är en ganska viktig detalj när vi försöker avgöra hur nära San Jose egentligen är att bli ett genuint bra hockeylag. Spelare som Celebrini kommer naturligtvis att överprestera vanliga underliggande siffror. När du har spelare med den typen av individuell skicklighet behöver du inte vinna xG-kampen med stora marginaler varje kväll för att vinna hockeymatcher.
Men 46,4 procent är fortfarande 46,4 procent. Det är en sak att ha en offensiv som kan spela sig ur problem. Det är en helt annan att kontrollera hockeymatcher över tid. Där tycker jag fortfarande att San Jose har en ganska lång väg kvar att gå.
Vad är egentligen planen med backsidan?
Det för oss naturligt till den del av laget jag har svårast att förstå.
San Jose har gjort om väldigt mycket. John Klingberg, Mario Ferraro, Vincent Desharnais och Shakir Mukhamadullin har lämnat. Darnell Nurse, Jacob Trouba och Michael Kesselring har kommit in.
Är Nurse bättre än Klingberg? Är Trouba bättre än Ferraro? Är Kesselring bättre än Desharnais? Ja, förmodligen. Men hur mycket bättre egentligen? Det är inte så att vi snackar om att Sharks har plockat in absoluta toppbackar. Snarare rör det sig om spelare vars kontrakt har diskuterats som några av de sämre i ligan.
Nurse är bättre än vad snacket om honom emellanåt gör gällande, men är han värd 9,25 miljoner dollar per år? Knappast. Han kommer dessutom från ännu en svag säsong i Edmonton. Hade Sharks bara plockat in honom hade jag ändå kunnat köpa det.
Men att dessutom plocka in Trouba, som haft massiva defensiva problem inte bara under en utan flera säsonger, förstår jag faktiskt inte alls. När han dessutom visat att han haft stora problem i ett lag som Anaheim, vars framtunga sätt att spela påminner mycket om Sharks, förstår jag det ännu mindre. Få backar i NHL har förmodligen en lika tydligt negativ trend som Trouba och att då punga upp 8,25 miljoner dollar per år i fyra år är minst sagt förbryllande.
San Jose har nu väldigt mycket pengar bundna i två backar som jag inte tycker löser det största problemet. Ingen av dem är den självklara försteback som den här backsidan fortfarande saknar.
Jag förstår att San Jose vill börja omge sina unga stjärnor med etablerade NHL-spelare och jag förstår att en klubb i deras position ibland behöver betala för att få dem. Men när Nurse och Trouba tillsammans kostar omkring 18 miljoner dollar mot lönetaket vill jag gärna känna mig betydligt tryggare med vad jag faktiskt får.
Sedan finns Dmitry Orlov, som fortfarande kan bidra men hunnit bli 34 år. Det gör att mycket av det verkligt intressanta återigen handlar om ungdomarna. Sam Dickinson spelade samtliga 82 matcher redan som 19-åring. Det var långt ifrån problemfritt, men det hade nästan varit konstigare om det inte varit det. Nu behöver han börja ta steg mot att bli den toppback Sharks hoppas att han kan utvecklas till.
Michael Kesselring gillar jag också som ett betydligt mindre riskfyllt tillskott och Luca Cagnoni kan ge laget den puckskicklighet som annars saknas på backsidan. Problemet är bara att väldigt mycket behöver falla på plats. På pappret tycker jag fortfarande att det här är en av NHL:s svagare backsidor. Så jag kan köpa argumentet att Sharks blivit bättre. Frågan är hur mycket bättre och framför allt vad det har kostat.
Vad har San Jose egentligen i Askarov?
Yaroslav Askarov är ett annat frågetecken som kan förändra väldigt mycket. Inför förra säsongen betraktades han fortfarande som en av världens främsta målvaktstalanger och inledningsvis såg det ut som att genombrottet hade kommit. Fram till den 1 december hade han 90,8 i räddningsprocent och låg topp tio i NHL i räddade mål över förväntat.
Sedan rasade allting. Under resten av säsongen hade Askarov bara 86,6 i räddningsprocent och minus 20,4 räddade mål över förväntat, sämst av samtliga NHL-målvakter under perioden.
Det är såklart alarmerande siffror. Samtidigt tänker jag inte ge upp på en 24-årig målvakt med den råtalang Askarov besitter efter hans första hela NHL-säsong. Framför honom spelade dessutom ett av ligans sämsta defensiva lag och det gjorde knappast livet enklare.
Men nu behöver vi börja se nästa steg. San Jose behöver inte nödvändigtvis få Vezina-nivå från Askarov redan den här säsongen. De behöver däremot få ett målvaktsspel som inte gör lagets defensiva problem ännu större.
Alex Nedeljkovic var faktiskt betydligt bättre förra säsongen och slutade på plus 2,11 mål räddade över förväntat. Det ger Sharks ett vettigt alternativ bakom Askarov, men den långsiktiga planen är uppenbar. San Jose behöver att Askarov blir den målvakt de trodde att de trejdade till sig.
Slutspelsdrömmen börjar kännas verklig
Jag är överlag ändå positivt inställd till San Jose. Jag försöker bara inte vara hysterisk kring förväntningarna redan den här säsongen, något jag ibland upplever från andra. Men jag att det allra mesta kring den långsiktiga utvecklingen går åt rätt håll. Celebrini är redan en superstjärna. Smith, Misa, Chernyshov och Stenberg ger organisationen en löjligt spännande ung forwardsgrupp och bakom dem finns ytterligare talang på väg.
Det är väldigt lätt att se framför sig hur det här laget om två eller tre år är riktigt jävla bra. Men det betyder inte automatiskt att de är det redan nu.
San Jose tog 86 poäng förra säsongen trots att de blev utspelade ganska rejält i fem mot fem och släppte in mål i mängder. Backsidan är förändrad, men jag är inte övertygad om att den är särskilt bra. Målvaktsspelet är fortfarande ett frågetecken och väldigt mycket av förbättringen bygger på att unga spelare fortsätter utvecklas i hög fart.
Samtidigt spelar de i Pacific Division och det förändrar naturligtvis förutsättningarna. Det här är knappast NHL:s mest skräckinjagande division och därför tycker jag absolut att San Jose kan vara med och slåss om en slutspelsplats redan den här säsongen.
Det vore dessutom ett fullt rimligt nästa steg i återuppbyggnaden. Men jag tycker att det är viktigt att skilja på att kunna ta sig till slutspel och att faktiskt vara ett riktigt bra hockeylag. Det första kan San Jose mycket väl vara redo för. Det andra tror jag fortfarande ligger en bit bort.
Styrkor
→ Enorm offensiv uppsida
→ Macklin Celebrini
→ Massvis med talang i laget
→ Spelar i en relativt svag Pacific Division
Vad kan bli ett problem?
→ Fortsatt svag defensiv
→ Ingen självklar försteback
→ Nurse och Trouba till höga kostnader
→ Osäkerheten kring Askarov
Spelare att hålla ett extra öga på
→ Ivar Stenberg (F)
→ Yaroslav Askarov (MV)
